tisdag, november 18, 2008
tisdag, november 11, 2008
Dikt nummer 3 på Tellus
Kalkregn vid horisonten
I klang med mitt allt vitare ansikte
De röda öknarna bleknar
Trasten går en underjordisk gång
Likt en tång klämde vinden min handled
Och fick den att berätta om floden
I kaktusens ögon en mildhet som bär nålar och sav
Målad på ett pansar av månen själv
Lyfte jag ögonlocken
I klang med mitt allt vitare ansikte
De röda öknarna bleknar
Trasten går en underjordisk gång
Likt en tång klämde vinden min handled
Och fick den att berätta om floden
I kaktusens ögon en mildhet som bär nålar och sav
Målad på ett pansar av månen själv
Lyfte jag ögonlocken
Dikt nummer 2 på Tellus
Det ena
Att lyssna på en havsmanet eller ta av sig sin pistol
Att hemlighålla en gåta eller ta tåget mot norr
Att växla ett spår eller trä ett spett
Att elda en byxa eller omfamna
Att slå sig i huvudet med en burk eller förbaska
Att skåda ett fjäll eller ångra sig
Att stänga ögonlocken eller skratta
Att fnysa eller skotta en backe
Att höra en tupp eller stjäla
Att lyssna på en havsmanet eller ta av sig sin pistol
Att hemlighålla en gåta eller ta tåget mot norr
Att växla ett spår eller trä ett spett
Att elda en byxa eller omfamna
Att slå sig i huvudet med en burk eller förbaska
Att skåda ett fjäll eller ångra sig
Att stänga ögonlocken eller skratta
Att fnysa eller skotta en backe
Att höra en tupp eller stjäla
Dikt nummer 1 på Tellus
Alfabet
Varje bokstav visar upp en värld av betydelse
Ångesten bor i möjligheten, varje bokstav har sin egen sorg
Sorgsenhetens O eller glädjens A
Stockholms två arkipelager blir i språket till en
Språket kan inte botas, dess själ kan inte frigöras från bokstäver
Alfabet betyder oxhus och så mycket mer
Varje bokstav visar upp en värld av betydelse
Ångesten bor i möjligheten, varje bokstav har sin egen sorg
Sorgsenhetens O eller glädjens A
Stockholms två arkipelager blir i språket till en
Språket kan inte botas, dess själ kan inte frigöras från bokstäver
Alfabet betyder oxhus och så mycket mer
onsdag, november 05, 2008
måndag, oktober 06, 2008
Dikt
döda blommor flyter
de drar med sig näckrosor
vattnet fylls av glödande blommor
döda soppar och skivlingar står i marken
de minns ingenting
jorden är full av ihåliga svampar
döda fåglar förkolnar i fjärran
de sprids för vindarna
stratosfären fylls av aska
de drar med sig näckrosor
vattnet fylls av glödande blommor
döda soppar och skivlingar står i marken
de minns ingenting
jorden är full av ihåliga svampar
döda fåglar förkolnar i fjärran
de sprids för vindarna
stratosfären fylls av aska
måndag, september 08, 2008
Dikt
glimtarna av det förflutna
rispar din nacke
en doft av schalottenlök
når dig från oväntat håll
under dina skor finns klumpar av salt och snö
små barn springer omkring i trenchcoat
naglarna känns som knivar
rispar din nacke
en doft av schalottenlök
når dig från oväntat håll
under dina skor finns klumpar av salt och snö
små barn springer omkring i trenchcoat
naglarna känns som knivar
söndag, augusti 24, 2008
Dikt
jag är på väg till en plats som är bara min egen
jag är olik men ändå lik
jag kliver in i nordanvindens kök
jag skriver in mig i lövens bok
jag skalar av en hinna hud
jag gömmer mig under motorvägen
söker efter en sirapssuck
efter en vindpust mot mitt bröst
efter strimmorna i kattens päls
söker i gruset efter italienska ord
jag är innesluten i en gloria
och kan inte ta mig ut
jag söker efter en blixt av is
söker efter skorpioner i dimman
strålkastare på öppet hav
söker efter en kastanjeallé bland molnen
jag ramlar ner i en snöklädd ormgrop
tänker på när ormarna kokar sitt gift
sökandet är en pendelrörelse
att mekaniskt dingla mellan två extremiteter
sökandet är som matematikern på havets botten
som att hosta upp ett äpple av guld
som en mjukhet försvinner och lämnar plats åt en blåtira
jag är olik men ändå lik
jag kliver in i nordanvindens kök
jag skriver in mig i lövens bok
jag skalar av en hinna hud
jag gömmer mig under motorvägen
söker efter en sirapssuck
efter en vindpust mot mitt bröst
efter strimmorna i kattens päls
söker i gruset efter italienska ord
jag är innesluten i en gloria
och kan inte ta mig ut
jag söker efter en blixt av is
söker efter skorpioner i dimman
strålkastare på öppet hav
söker efter en kastanjeallé bland molnen
jag ramlar ner i en snöklädd ormgrop
tänker på när ormarna kokar sitt gift
sökandet är en pendelrörelse
att mekaniskt dingla mellan två extremiteter
sökandet är som matematikern på havets botten
som att hosta upp ett äpple av guld
som en mjukhet försvinner och lämnar plats åt en blåtira
söndag, april 06, 2008
Dikt
födelse genom ett lejons hydda
slänger sig i luften
hennes ögon var som smala streck
ett pipande ljud i magtrakten
irrbloss i lejonkulan
blomkål och rhododendron
ett annat kikarsikte tittar in i pupillen
slänger sig i trapetsen
slänger sig i luften
hennes ögon var som smala streck
ett pipande ljud i magtrakten
irrbloss i lejonkulan
blomkål och rhododendron
ett annat kikarsikte tittar in i pupillen
slänger sig i trapetsen
tisdag, mars 25, 2008
Dikt
senapsfylld av en blåsbälgstub
större än buteljen vid din sida
vräker ur sig en senapsfylld halvsanning
större än en tekopp
längs ännu en erfarenhets gränser
längs ännu en tekopps linjer
under det att vokaliteten försämras
devalveras, sjunker till ett staccato
i jorden under det att ännu en trist mås
råkar infinna sig i ett maison blanche
större än buteljen vid din sida
vräker ur sig en senapsfylld halvsanning
större än en tekopp
längs ännu en erfarenhets gränser
längs ännu en tekopps linjer
under det att vokaliteten försämras
devalveras, sjunker till ett staccato
i jorden under det att ännu en trist mås
råkar infinna sig i ett maison blanche
Dikt
ord strömmar ur tavlan på väggen
katter strömmar ur kudden
små saker strömmar
ord kliar
ytans små saker kliar
hammarskaftet har en länk till hajen
som en tvärsäker trikå
bredbara träskaft
som ett namn som namnet Li
fatet inuti parken
som ett öre som en öring
roffar åt sig läkaren som heter Rolf
som väntar på en skoter
undrar och strömmar ut ur en kudde
skalpellen är tvärsäker
diagonal som en öring med namnet Rolf
katter strömmar ur kudden
små saker strömmar
ord kliar
ytans små saker kliar
hammarskaftet har en länk till hajen
som en tvärsäker trikå
bredbara träskaft
som ett namn som namnet Li
fatet inuti parken
som ett öre som en öring
roffar åt sig läkaren som heter Rolf
som väntar på en skoter
undrar och strömmar ut ur en kudde
skalpellen är tvärsäker
diagonal som en öring med namnet Rolf
tisdag, mars 04, 2008
söndag, januari 20, 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)