Om poesi

Texterna förunderas förundras över en annnorlunda sprungen blindskriftsautomatism annars upprepande sig åter igen på dej denna bloggosfär tyst annars som katten intill den uppblåsta oparkerade parkeringsplatsen inne i tretton biografers westfaliska fredsmekanism uppe i blå landskaps bloggblommor där trasiga utan gräs utan grace utan gurkor yttrar sina namn med tennstops mekanism intill den farliga osmakliga hammockens sprudlande kött intill den diskuterade mekaniska geten under tez texterna uppe bland förflutna hammares slag innan de åtskilliga automatiska poeterna granskar sina utgåvor ytterst tveksamma till hur drömmen gestaltas offras av hantlangare inlåsta av hantverkare inne bland bordens gravöl att minnas som en ubåt i skärgården när frikyrkorna smälter in i havre under de krigande ordens innebörds innsbruck inne under tebjudningarnas påtårsafton nytt inför säkra salvors navelskåderi ytterst undrande för faraos teckenspråk till en annorlunda gåva intill dörrarnas kakafoni riktigt enkelt snubblande i nutidens fröjder med denna automatiska poesi hängande runt halsen inne i en hall och en halvfärdig himmel sprudlande över eliternas fyrspanns älg liksom Elggren sprudlande intill den säkra kretinska dialogen ungefär mitt under en skrivkramp och åter en skrivkramp som stelt lyser lyssnar på den hud som tickar annars så förlåtande gastronomiskt maniskt tröttsamt poetiskt manifest