Dikt

vindens maskin stryper blåsten
sakta tickar skörden på åkern
stora molnformationer viftar med flaggan
inuti bergets väntrum rinner bäcken
väntar över en tidsloop
spelar på ett försjunket piano
skikt av jord slites loss i vinden
ovala rytmer dundrar och smeker
mattorna hänger på tork
talar och typologiserar
sakta tickar klockan
den vilda vinden ilar
väntar fisken på sin fångst
vitsipporna blir mörka och sandiga
sprider sig på samma sätt som spiraler
träffar bomullstussar med handflatan
sparven sjunger över fälten
tar ett skutt och väntar
havet är som ägg och socker
hämtar en spindel och somnar sedan in
varmvattenkranen suckar
väntar och tar ett skutt
stannar och landar på vassa skärvor
stela steg ljuder
träffar sitt mål med precision
den ljusa ödlan tar ett stadigt grepp
otåligt väntande på botten av en sjö
oroligt sjungande ovanpå ett piano
somnar in och snarkar
uttråkad och kritvit